Redan på midsommarafton kände jag att något var fel, var arg och irriterad på victor hela tiden och hade ont i brösten men inte en enda tanke på att jag faktiskt kunde vara gravid på riktigt, jag och victor skojjade lite om det men inget seriöst. Vi hade sedan tidigare kvar ett graviditetstest bara liggandes och när jag vaknade på morgonen tänkte jag göra det för att bevisa att jag hade rätt, att jag verkligen inte var gravid. trodde inte för fem öre att jag var det. Gick och kissade på testet och var inte ett dugg nervös, la de på handfatet och kollade lite och de var bara ett tydligt streck som betyder att man inte är gravid. Jag tänkte, visste de och tog med mig testet in på victors rum och kollade en sista gång och plötsligt var det ett till streck bredvid det första!! väldigt svagt men det fanns där. Den känslan jag fick då går inte att beskriva, rädd,panikslagen, glad, ledsen, chockad, förvånad, ensam, orolig. Hur skulle jag känna mig?! alla möjliga blandade känslor stod jag med, skakade och tog ett foto med mobilen och skickade till min kompis för att fråga om jag var gravid. JA DU ÄR GRAVID. Blev varm och ännu mera rädd, vad skulle jag göra? Skulle jag vara glad? kunde inte vara kvar i lägenheten och vågade inte väcka Victor för visste inte hur han skulle reagera och kände att jag klarade inte av fler än mina egna tankar och känslor för den stunden. Så jag skriver en liten lapp till honom att jag hade våran bebis i magen sen går jag ut. Köper ett nytt graviditetstest på apoteket och det visar positivt! Väntar på att victor ska vakna och smsa/ringa men det händer inte, tror att han aldrig mer ska höra av sig men sen ringer han äntligen. Resten av den dagen var fylld med tårar,glädje,rädsla och mycket mera som inte går att sätta ord på. Allting var så ofattbart, det gick inte att förstå. Men det var den bästa dagen i mitt liv och jag kommer aldrig ångra en sekund det här barnet. Mitt alldeles egna, ett beslut som inte går att undvika. Det var en självklarhet första sekunden. Jag är inte mamma för en dag, utan jag är mamma för resten av mitt liv. och vet ni vad? oavsett läge, tid och rum så kommer ingenting någonsin få mig att ändra mitt beslut.

Må att kalla oss unga! säga att de är så mycket vi kommer missa i våra liv, så mycket vi annars kunnat göra. Men jag kan göra allt detta MED min familj!