Alicia har kunnat sitta ett tag nu, om man håller henne lite i händerna eller korta stunder helt själv innan hon ramlar åt sidan. Men imorse satt hon helt själv i 10 minuter och lekte, utan att välta. Min dutkiga lille tjej börjar bli stor på riktigt nu. Man märker det varje dag, hon lär sig nästan något nytt hela tiden och hennes senaste är att vinka. Hon kan ibland, och att härmas tycker hon jättemycket om. Jag blir också påmind om hur fort bebis tiden går, man måste verkligen ta till vara på varenda sekund utav den. Det är så härligt att få följa min lilla dotters små steg här i livet till att bli stor, det blir bara roliga & roligare att vara hennes mamma ju fler dagar det går. Hon utvecklas, hon blir mer och mer medveten om sig själv, jag känner henne utvändigt och invändigt. Vet vad hon vill när hon skriker, vet när hon är hungrig/trött vill leka. Hennes personlighet förändras och hon blir mer en människa och får en helt egen och fin personlighet. När någon frågar, vilken är bästa åldern/tiden med en bebis. Det är alltid NU, när hon var nyfödd var det då, när hon blev en månad var det då, när hon gjorde det och det var det då. Nu är det nu. Det är alltid den bästa tiden att vara Alicias mamma.

 

Nu väntar vi ivrigt på vintern, Alicias första jul, Alicias första pulkaåk och lussebullsbak. Leka ute i snön, och allt man gör på vintern. Kanske får vi se några första steg och några första ord.